Lika bra som första säsongen.

Kan inte bli mycket bättre än så här :) Men hur bra och rolig serien än är så är det gag reelen i extramaterialet som verkligen får mig att kikna av skratt. Hysteriskt kul

Edit: Lägger till en stjärna till, efter att ha ökat på doseringen med ett mått. Och för sakens skull: Jag maler bönorna för bryggmalning i en Moccamaster KM/DOS och brygger i en Moccamaster KB741. ------------ Provade Chicco d'Oros Tradition-bönor av ren nyfikenhet. Kanske lite svagt rostad för mina personliga preferenser, men ändå helt okej. Det som sticker ut däremot är doften. Bönorna och det malda kaffet luktar helt enkelt underbart. Man kan inte bli mer sugen på kaffe än när man doppar näsan i lite nymalt Chicco d'Oro-kaffe! Passade på att använda bönorna när vi hade släktkalas med huset fullt av kaffedrickare. Och jag är ganska säker på att Chicco d'Oro Tradition gick hem hos alla. Ett gott betyg med andra ord. Slutsatsen är att Chicco d'Oro är ett gott kaffe som passar många istället för att vara helt perfekt för ett fåtal. Doften är dock exceptionell och borde få den mest inbitne kaffemotståndaren att mjukna

Hamnade i en situation där jag inte kunde ta mig ur en påtvingat biovisning av Green Lantern. Den absolut minst önskvärda film jag kunde tänka mig ur bioprogrammet den dagen. Men jag försökte hålla god mig trots att genren är (i mitt tycke) sämsta tänkbara och gällandes superhjälte töntigaste tänkbara. Med de förutsättningarna blev jag enormt positivt överraskad. Lökigt och töntigt och alldeles för färgglatt, men ändå med viss charm. Flygscenerna/temat fick mig att få lite Top Gun-vibbar till på köpet. Geen Lantern gav mig faktiskt ett så positivt intryck att jag köpte den på Blu-ray, när den nu blivit billig. Och vad kan jag säga? Nja, bra är den ju inte. Men den duger att titta på...

EDIT: Filmen blir verkligen bättre och bättre för var gång man ser den. Så jag skulle vilja revidera mitt uttalande nedan ganska rejält och säga att detta är en fullpoängare. En riktigt lysande film! Så från en tveksam sjua upp till en tvärsäker tia! Sett den fyra fem gånger nu och passar på varje gång jag har folk på besök som inte sett den än. Tror de flesta jag tittat på den tillsammans med tyckt ungefär som jag tyckte efter första gången jag såg den: ---------- Vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna. Den är... intressant... men svårplacerad. Ser den lite som en blandning av Napoleon Dynamite (fantastiskt bra!), en japansk game show (udda och galet, men med ett stort underhållningsvärde) och valfri sändning från Cartoon Network (Något världen och framför allt den tilltänkta målgruppen, hade klarat sig betydligt bättre utan). På det stora hela är Scott Pilgrim Vs. the World helt okej och - i varje fall för mig - ett trevligt nytänk. Hade man sett konceptet förr hade filmen å andra sidan nog inte varit mer än medioker. Så jag ger den ett ganska högt betyg med reservation för att det kan komma andra, betydligt bättre filmer i genren längre fram...

Visst är det en klassiker och en helt okej utgåva och helt okej story, bra berättad. Men man måste nog gilla Kevin Costner (samt se någon icke-existerande skådespelartalang hos honom) lite mer än vad jag gör för att uppskatta den fullt ut.

Fantastiskt dålig bild. De kan knappast ha försökt restaurera bildmaterialet för den här dåliga utgåvan. Känns snarare som om de bara skalat upp en gammal taskig DVD. Ljudet lär de isfall ha tagit därifrån det också... Förhoppnings finns det bättre utgåvor där ute?

Skådespelarnas insatser är inte mycket att hurra för och den som skrivit dialogen till filmen har inte direkt gjort det lättare för dem. Casting och samspelet mellan skådisarna får en fet B-films-varning. Men när man genomlidit första halva filmen som försöker dra ut på spänningen, men som mer eller mindre bara blir till en stor gäsp så smäller det till på riktigt! Riktigt bra CGI, med i stort sett en enda scen där man verkligen genomskådar tekniken. Fascinerande actionpackat och med ett ganska så trevligt slut på filmen. Inget nytänk annars. Friskt lånat från Cloverfield, Matrix och Independence Day och som sagt dåliga skådisar som levererar dåligt skrivna repliker. Som bäddat för kalkon. Men Skyline lyckas ändå trots dåliga förutsättning, att hålla sig över vattenytan och förmedla ett okej underhållningsvärde.

Det enda BDT220 egentligen är bättre på än min gamla spelare (en Philips BDP7300) är att den är något snabbare + att den fungerar. Hade inte bytt ut min Philips-spelare, som jag köpte dyrt 2009, om det inte varit för att den börjat strula med att läsa vissa BD-J-titlar. I allt annat väsentligt tyckte jag bättre om den gamla; mycket snyggare spelare, mycket snyggare fjärrkontroll, tystare och inget "Smart"-trams. Med det sagt så är jag ändå väldigt nöjd med Panasonic-spelaren. Den är hyfsat tyst, även om det hörs när den läser skivorna, den är snabb och den ser inte för osmaklig ut att titta på (vilket många spelare gör nu-för-tiden). Den klarar att konvertera alla ljudformat till flerkanalig PCM över HDMI, vilket är ett grundkriterium för mig då min receiver inte klarar av att decoda de nya formaten (trots att det är en 7.1-receiver). I övrigt har jag förstått det som att storasyskonen till denna spelare 320 och 500 inte skiljer sig på så många punkter så länge man tar ljudet över HDMI. 320 har en häftigare fjärrkontroll (men jag hade oavsett kört en Harmony One, så det hade verkligen varit att kasta pengar i sjön) och 500 har (bra) analoga ljud-utgångar, något som ändå inte intresserar mig. Jag har ingen annan 3D-kompatibel utrustning, så 3D-delen har jag inte testat. Och VIERA Connect är jag sjukt ointresserad av. Om något så är inkluderandet av detta något som drar ner helhetsintrycket. Som tur var slipper man oftast helt att se spelaren egna menyer och de OSD-menyer man tvingas leva med ser helt okej ut och är bra och informativa. Så för en relativt billig peng är Panasonic DMP-BDT220 ett riktigt bra köp om man bara är ute efter att se BD-film utan någon extra finess.

Kul, intressant och bra utförd skildring av Charlie Chaplins liv delvis baserad på Chaplins självbiografi. Robert Downey Jr är grymt bra i huvudrollen (även om sminkningen av honom till den åldersstigde Chaplin lämnar en hel del övrigt att önska) och att se honom reproducera några klassiska Chaplinscener är riktigt häftigt. Man blir helt klart sugen att leta fram några av de gamla filmerna och återupptäcka "The Tramp". En kul detalj med filmen är att även om det är en seriös skildring så har ett par tre scener spelats in på klassikst Chaplinmaner. Tänker speciellt på scenen då de smugglar ut Charlie från ett hotell och försöker undkomma polisen. Riktigt bra gjort.