Toy Story 3

När Pixar säger att de gör den tredje "Toy Story"-filmen för att de har en ny fantastisk historia att berätta – så talar de sanning. Det här är ingen framkrystad uppföljare utan en självgående skapelse.

ConclusionFör en person som gick hos dagmamma och inte förstår dagisets strukturer kan det i början vara lite svårt att förstå att leksakerna inte hamnat på avdelningen för hyperaktiva, utan på småbarnsavdelningen. Herr Ljusår och kompaniet förpassas till småbarnsavdelningen av den onda teddybjörnen. Och därifrån fortsätter filmen i raskt tempo när publiken får följa gänget när de försöker ta sig ifrån det hemska dagiset Solsidan. Här finns klassiska scener som när Herr Potatisskallen förvandlas till Svensk fredagsmat, eller när regissören John Lassetter får animerade leksaker att mer likna människor än vad Bruce Willis gör i "Armageddon" i en gripande scen som kunde varit hämtad från Bays skräprulle. "Toy story 3" är en tajt film, dels när man ser till narrativet, men även rent bildmässigt (i 3D visas filmen i IMAX-formatet 1.44:1), Lee Unkrich är dock skicklig nog att leka mycket med det djup som 3D-tekniken tillför. Något som däremot drar ner denna härliga rulle är de svenska rösterna. Vi vet att Anna Book kan alfabetet, men det krävs faktiskt mer än så för att vara en bra röstskådespelare. Se denna film med originalrösterna.